Jakob Rasmusson Nordtman *
Jacob var född utom äktenskapet. I domboken 1685 18/11, 1686 26/10 och 1688 18/6, samt 1689 5/1136 som handlar om arvet efter Inger Hansdotter,framgår det att Jacob inte hade en helsyskonrelation till Petronella eller de fyra syskonen Otto, Rasmus, Britta och NN, vilka var styvbarn till Rasmus.
Rasmus blev i rätten tvungen att erkänna Jacob som sin son, men bara till namnet och hedern och inte som berättigad till något arv, vilket de andra hade som barn till Inger.
Nämndeman Strandfogde m.m i Öckerö Sörgård.
Kom till Öckerö 1670, blev ägare till Öckerö Sörgård genom att han gifte sig med Anna.
Öckerö sockens första kyrkobok är en skänk utav Jacob i januari 1684.
Jacob blev nämndeman år 1684, denna befattning hade han i 36 år.
Den första kända "vådelden" i socknen drabbade Öckerö Sörgård den 8 oktober 1696.
På våren 1717 plundrade Tordenskjölds härskaror gården fullständigt.
Ägde även en egendom i Björlanda socken, Guseby.
Jacob var ungefär 27 år när han gifte sig. Vid den tiden var han också skeppare.
År 1674 var han i Malmö med sin skuta på 8 läster. Året därpå seglade han från Kungälv till Malmö
och passerade Öresund den 6 april på nervägen, och den 23 april på uppvägen.
Så småningom upphörde han med fraktfarten. Det var mycket annat som han behövde ägna sig åt.
Förutom att sköta gården hade han tjänsten som strandfogde efter Per Nilsson.
Han nämns som sådan åtminstone mellan 1676 och 1693. Han var dessutom kyrkvärd,
troligen från 1680 (då han börjar nämnas som underskrivare av uppgifterna till mantalslängdema) och till 1687.
Det året tog Olof Olsson i Gärda över. Angående underskrifterna till mantalslängderna fortsatte de ända ffll 1720,
med undantag av åren 1689-90. Och så var han nämndeman från 1684 till 1720.
Jacob tog över det uppdraget efter sin styvsysters man Jacob Henriksson i Aröd, som var sjuk,
men även med hänvisning till att Öckerö aldrig haft någon nämndeman, trots att det ligger "längst ut på landet".
Troligen spelade det in att han var släkt också.
Jacob utsågs till nämndeman den 10 mars, men inte förrän vid sommartinget den
5 juni fick han avlägga eden med hand å bok, och ta säte i rätten.
Jacobs hustru Anna dog någon gång efter 1675. Vad det blev av hennes och Per Nilssons
barn är obekant.
Inte heller vet vi om hon och Jacob fick några barn tillsammans.
Jacob gifte om sig med Kerstin Andersdotter omkring 1678.
Även hon hade varit gift innan, och hade en son, Hans Andersson.
Förmyndare för honom var Anders Jonsson på Öckerö och Per Persson och Olof Olsson på Björkö.
Vem Kerstins man var och varifrån hon själv kom är osäkert,
men olika uppgifter pekar åt Ryd och Kalven. Kerstins åldersuppgift när
hon dog var så exakt att man kan säga att hon måste ha varit från Öckerö eller Torslanda.
Hennes fadderskap bestämdes säkert till största delen av släktrelationer och inte hennes
ställning som ståndsperson. De allra flesta barndop då för tiden gjordes med släktingar som faddrar.
De få gånger en ståndsperson var fadder i kraft av sin ställning och inte på grund av släktskap var när
han eller hon var fadder åt någon annan ståndsperson.
Jacob och Kerstin fick barnen Anna (troligen 1678), Anders (1680), Karin (1681),
Per (1684), Anders (1686), Påvel (1687) och Anna (1690).
Möjligen var det bara en Anders. Det finns två oberoende anteckningar I704 om en Anders Jacobsson på Öckerö.
Den ena är i kyrkoräkenskapema, och den andra i mönstringslistoma, lustigt nog samma dag.
Det var fredagen den 9 september 1704. Anders gav 16 öre till kyrkan för att få välgång under sin riskfyllda tjänstgöring,
och så seglade han in till Göteborg och anmälde sig till tjänst på krejaren Vita Duvan under skeppare Mattias Båtman.
Anders uppgavs då vara 23 år och befaren, varför det verkar mindre troligt att det var den Anders som var född 1686.
Det stämmer bra med två Anders att äldste sonen fick namnet Anders efter Kerstins förste man.
Tyvärr gick det trots offergåvan inte så bra för Anders.
Han måste ha dött ung, då han inte nämns som arvinge efter Jacob.
Något om den yngre Anders finns inte nämnt i källorna.
Den äldsta dottern hade namn efter Jacobs första hustru Anna, men hon dog 1685.
Påvel hade kanske namn efter befallningsmannen Påvel Svensson Bånge som tjänstgjorde en tid
efter Jacobs far Rasmus Jönsson. Det var kanske han som gav namn åt Bångegården.
Det har inte gått att hitta något släktsamband med någon Påvel. Den yngsta Anna gifte sig 1710
med nämndemannen Hans Svensson och flyttade till honom i Askesby i Säve.
Att Jakob var son till Häradshövdingen Rasmus Jönsson är helt klart enligt domböckerna från Västra Hisings härad.
År 1685 3/7 var Rasmus Jönsson uppe i rätten om en skuld till Säve och Backa kyrkor, för vilken ”hans Sohn Jacob Raßmußon på Öckröö” gått i borgen (caution). Men sedan ”sadhe han alldeles befrija sin Sohn Jacob ifrån samma löfte”. ”Jacob Raßmußo
n också nu inför Rhetten dhes uthan upsäijer samma caution; dy wardher han i så måtto befrijat…”. Sju år senare var Jacob i rätten å f.d. härads-hövdingen Ramus Jönssons vägnar i fråga om en skatt som denne inte ansåg skulle behöva betalas på hans gård Nortagene. Och 1686 26/10 förklarade Rasmus Jönsson i Nortagene Jacob Rasmusson Nordtman på Öckerö som sitt rätta barn och arvinge. År 1688 18/6 var samma sak uppe i rätten igen. Då tog Rasmus tillbaka att Jacob skulle vara berättigad till lika arv som hans övriga barn, men till hedern och namnet skulle han anses som hans barn. Och 1692 22/2 skriver man i domboken: ”nämnde-man Jacob Rasmusson i Nortagene på f.d. häradshövdingens Rasmus Jönssons vägnar”.
Så kommer vi till Per Jacobsson Nordtman. Se Per...
