Femton år gammal var Harald Hårdråde med i slaget på Stikklestad år 1030 på sin halvbror kung Olav Haraldssons sida, där han blev sårad, och efteråt måste han rymma från landet. Han tog vägen över Sverige till Gårdarike, där Olavs vän och svåger Jaroslav var storfurste och for därifrån till Bysans där han tog tjänst i den kejserliga livvakten. Som officer i denna deltog han i olika strider i medelhavsländerna bl.a. på Sicilien. Efter 1043 vände han med stora rikedomar hem över Ryssland och mottogs vänligt i Sigtuna; i Norge härskade vid hans hemkomst Magnus den gode; Harald delade med honom av sina skatter och erhöll del av riket. Efter Magnus död 1047 blev Harald ensam konung av Norge; striden mellan honom och Sven Estridsson ändade efter slaget vid Nissan med en förlikning, vari Sven erkändes som konung av Danmark, och Harald av Norge. Efter Edvard Bekännarens död i England, drog Harald dit men besegrades 1066 av den angelsaxiska konungen Harald Godwinson vid Stanfordbridge. Han efterträddes i Norge av sönerna Olav Kyrre och Magnus Haraldsson. Tora gifte sig ca 1048 med Harald Hårdråde, och något efter hans död 1066 med danekungen Sven Estridsson (död 1074) eller sveakungen Håkan den röde. Tora nämns första gången av Snorre i Olav den heliges saga (kap 138) i berättelsen om kung Olav och den isländske hövdingesonen och skalden Stein Skaftsson. I 1025 kom Stein samman med två andra isländska hövdingesöner till Norge på Olav Haralds- sons bud. De fick landkänning vid Giske på Sunnmöre, Arnmödlingättens fädernegård och Torberg Arnessons hövdingsäte. Torbergs hustru var på den tidpunkten i barns- nöd. Stein skaffade präst från skeppet, och barnet blev döpt. "Stein holdt piken over gullfingerring". Samtidigt som Harald och Tora gifte sig blev även Toras syster Jorunn gift med Haralds nära vän isländingen Ulv Uspaksson.
