Knut George Johansson Rohman

Knut Rohman I äldre tider upprätthölls lag och ordning av kronofogdar och länsmän, som biträde ute i bygderna hade länsmännen av sockenstämman utsedda fjärdings- män. De utsågs för perioder om tre år och eftersom uppdraget då var att anses som en bisyssla, utgick ett ganska blygsamt arvode. Samhället utvecklades och allt fler arbetsuppgifter lades på fjärdingsmannen. Under 1900-talets första årtionde började öarnas befolkning öka och antalet sommargäster ökade. Man började inse behovet av en bättre ordning. Redan 1915 begärdes i en skrivelse till länsmannen Gedda att någonting borde göras för att stävja fylleriet och oljudet, som fördes på öarna särskilt under lördagskväl- larna. Det hände emellertid inget påtagligt förrän en bit in på 20-talet. Då utsåg sockenstämman två ordningsmän på varje ö, som vid behov skulle biträda fjärdingsmannen. År 1925 var det äntligen tid för en reform och fjärdingsmannen blev en heltidsanställd tjänsteman. Nu fick han inte utan tillstånd syssla med något annat än tjänsten. Hans arbetsuppgifter var många men i första hand gällde det att driva in resterande skatter. På den tiden rådde ett helt annat skattesystem än i våra dagar. Ordningshållningen var i äldre rider inte så krävande. Man gjorde upp sina privata mellanhavanden utan inblandning. Vi skall minnas, att i seklets början var det sed, att på lördagskvällen gå till Klova Backe och se på det obligatoriska slagsmålet. Nog var det stor kalabalik och hårda tag, men eftersom det var helt otänkbart att något slags tillhygge skulle användas, blev det ändå inte värre än spruckna läppar, näsblod och blå ögon. Nej, bara man slogs med "rena nävar'' var allt i sin ordning. När pojkarna nått den åldern att det var dags att göra militärtjänst, var det ofta de tog sig ett glas i samband med mönstringen. Vid mönstringen måste fjär-dingsmannen vara med, givetvis först och främst för att lämna uppgifter om pojkarna, men lika viktigt var det nog att han fick alla med sig välbehållna hem till Hönö igen. Fjärdingsmannen hade ingen regelbunden arbetstid. Han skulle alltid vara anträffbar. Telefonen fanns i bostaden och expeditionsarbetet sköttes också därifrån. Dit kom folk som skulle betala skatt och de som behövde något intyg eller påskrift av någon handling. Det var nästan alltid kvällsbesök. När fjärdings- mannen var ute på öarna i sina uppdrag måste familjen alltid hålla reda på var han höll till, och vid behov få kontakt med honom. Alla förhör som inte kunde hållas i den hördes bostad ägde rum hemma hos fjärdingsmannen. När det var fråga om större händelser, så att landsfiskalen eller statskriminalens folk hade hand om utredningen, var högkvarteret också hos fjärdingsmannen. Om förrättningen inte hann avslutas innan sista ångbåts- turen till Göteborg måste man ordna logi åt de gästande poliserna dock "utan kostnad för statsverket''.

Vigselbok EI-2 95-64 sidan 97, Församlingsbok sidan 63. Hönö 650