Anund Hatt *

(tre sjöblad i trepass). Anund Hatt (tre sjöblad i trepass). Som redan förut nämnts, kallas han i brevet 6/6 1378 "Agmund Karlsson", uppenbarligen för att skilja honom från dottersonen Amund (Hemmingsson) Hatt, som uppkallats efter honom, men båda omtalas vanligen utan pa tronymikon. Den äldre av dem, som var hemmahörande i Linköpings stift, kallas i brevtexterna alltid Anund Hatt, likaså i sina sigill. Den yngre, som företrädesvis var knuten till Värmland och Skara stift, skrivs oftast Agmund eller Amund Hatt och har sigill med genitivformerna "Amvndi H(em)higis" (20/10 1392, RPB 2643) eller "Amvndi Hat Mi..." (23/3 1405, SD 565). I anslutning härtill benämnes här morfadern Anund Hatt och dottersonen Amund Hatt. Anund (Karlsson) Hatt förde i skölden tre sjöblad i trepass, samma vapen som fördes av Likvidssönernas ätt. Han förekommer tidigast i brev från östra Småland 8/10 1344, 4/10 1349 och 20/9 1352 tillsammans med Lars Germundsson och Hemming Magnusson av denna ätt, och sannolikt var han besläktad med dem. Som konung Magnus och hertiginnan Ingeborg Eriksdotters fogde på Öland har Anund Hatt från Borgholm 4/11 1353 utfärdat ett intyg om ett övergrepp av köpmän från Kampen. Ett brev av konung Magnus 23/2 1356 visar, att Anund Hatt blivit riddare. Han torde ännu ha varit fogde på Öland, när han i Helsingborg 5/3 1358 fick ett uppdrag av konungarna Magnus och Erik om gods på ön. I Helsingborg har han också beseglat två brev 5-6/3 1358 om ett jordebyte mellan drotsen Nils Turesson (Bielke) och Anund Hemmingsson (Likvidssönernas ätt), som då var fogde på Stockholms slott. Genom ett brev, daterat i Linköping 6 januari något år mellan 1356 och 1363, skänkte han ett gods i Bromma i Veta socken, vilket han säger sig ha ärvt efter sin hustrus broder Håkan Fadersson, till Skänninge hospital. Han föreskrev också, att kyrkoherden i Veta årligen skulle läsa en mässa över Håkans grav. Själv var han död före 20/1 1365, då Dan Jonsson skänkte gods till Nydala kloster för sig och för sin hustru Sestrids samt riddaren Anund Hatts och hans bror Peter Hatts själar. Det är inte otänkbart, att herr Anund dött under striderna 1363-1364, då konung Magnus besegrades av Albrekt av Mecklenburg. Vem som var den äldre Anund Hatts första hustru och mor till hans döttrar vet man ej. Han gifte emellertid om sig med Håkan Faderssons syster Elizta, som var änka efter Nigellus Dunkam, troligen en skotte, som kommit till hertiginnan Ingeborg Eriksdotters hov på Öland i sällskap med hennes mor, drottning Isabella Bruce av Norge. Inför dennes förestående giftermål hade hertiginnan i ett brev 25/3 1340, beseglat även av kung Magnus och drottning Isabella, givit honom en gård i (Skånings-)Åsaka socken i Västergötland. Donationen bekräftades av kung Magnus med samtycke av hans söner Erik och Håkan 23/2 1356 för "Elizabeth", som nu sägs vara maka till riddaren Anund Hatt. Den uppges nu omfatta både Åsaka och "Hanzkastang" (i Fägre socken av Vadsbo härad). I slutet av 1300-talet tillhörde dessa gods konung Erik av Pommern, som 2/8 1396 bortbytte dem till domprosten i Skara. Som änka tog Elitza sin tillflykt till det av folkungarna behärskade området. Kung Albrekt konfiskerade därför alla hennes gods på Öland och skänkte dem 31/8 1367, då han befann sig i lägret framför Borgholm, till sitt trogna råd riddaren Erik Karlsson (Örnfot), som redan 6/9 1367 överlät dem till Fader Bengtsson. Efter dennes död gåvos de av hans arvinge Håkan Fadersson ("Stjärnbåt") till Linköpings domkyrka, såsom framgår av brev 29/3 1372. Anund Hatt hade minst tre döttrar. Åtminstone de båda äldsta måste ha varit födda i ett tidigare äktenskap. En dotter var mor till Magnus Loghasson, en annan, Kristina, gifte sig 1345 med Hemming Hemmingsson och blev mor till Amund Hatt d.y. Dottern Märta, som endast nämndes i ett brev 6/6 1378, var kanske född i äktenskapet med Elitza.Källa: artikeln "Kammarmästaren Ingemar Ragvaldsson och hans arvingar" av Jan Liedgren i Svenska släktforskarförbundets årsbok 1988.