Anna Karlsdotter var den sista av Vinstorpaätten III, som bodde på Vinstorps säteri vid Ulricehamn. I sitt första äktenskap var hon gift med Erik Karlsson (Vasa), en kusin till Gustav Vasas far, hennes make blev dock ihjälskjuten den 20 mars 1491. Efter några år gifte hon om sig med Erik Eriksson (Gyllenstierna) d.y., som i sin tur blev ihjälslagen den 19 juli 1502. Hon lämnade gården Vinstorpa i Västergötland och köpte 1508 Pinntorp i Sörmland, ett gods som hon styrde med kraftfull hand i nästan femtio år. Hon dog 1552 och begravdes den första maj i Dalums kyrka.
Anna födde tolv barn, varav hälften dog som spädbarn. Hennes dotterdotter Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) blev Gustav Vasas andra fru och således Sveriges drottning. Anna har utpekas som en tänkbar förebild till den beryktade pintorpafrun, so
m var känd för sin grymhet mot sina torpare. Det finns inga källor som säger att Anna Karlsdotter var en grym slottsfru som torterade torparna på sitt gods, men som änka var hon var en mycket påstridig person som ej räddes för att bråka med kung Gustav Vasa och att tvista om sitt rättmätiga arv efter sina män.
Anna var inblandad i en konflikt med Gustav Vasa under reformationen. Efter Västerås riksdag 1527, där man beslutade om konfiskation av de gods som skänkts till kloster och kyrkor, ska hon på eget initiativ återtagit gåvobrev från Skara, "så god
t som med våld, men anbefalldes i ett strängt kungabref att återlemna desamma till Kongl. Maj:t"[1]
