Johanna Ingeborg Andersdotter

Personaliaav Kommunister Olof Tegnander Aflidna Hustrun Johanna Andersdotter från Fogdö föddes på Hyppeln Midsommardagen den 24 Juni 1812.Föräldrarne Anders Torgersson och Britta Caisa Hansdotter på sistnämnda ställe uppfostrade henne christ- eligen. Såsom yngling( står faktiskt yngling i orginalet)flyttade hon i tjenst på Rörö, Ryd, Öckerö och Fogdö. På denna sistnämda ö ingick hon egta förbund med dåvarande ungkarlen Anders Andreasson derstädes, Hösttiden för 5 år tillbaka. Under tidens lopp hafva de sett sina 3 barn bland hvilka en gosse och en flicka äro redan döda Sådeles blott ett meml. 3 årige sonen Andreas lefver. Med nådemedlens bruk har bemälda Johanna förenat en dygdig vandel, varit god maka och en huld moder, haft såvida beständig stark helsa intill emot slutet av livstiden. På vid pass de 2 sista månaderna hafva barnvärkar 3 serskilda tillfällen före sistlidna vecka allvarligen inställt sig och likväl gått öfver igen så att hon mellan hvarje omgång varit i betydligen långa mellantiden frisk återställd men i Fredags 8 dagar vid middagen blef hon åter barnsjuk och dog oförlöst i sistl. måndags otta kl.2 f.m. och hade då blott uplefvat åldern 29 år 2 mån och 21 dagar och besynnerligen märkvärdigt är att också hennes mor aflidit i barns- nöd Det behövs ej ord för att i detta Ögonblick stämma oss till sorg. Till hvart hjerta talar ömt grafvens hämte. Ett stilla kensligt lif har gått all verldens väg. En man är övergifven af den trogna Ledsagarinnan, hvilken med honom delade nöd och lu st. Se vi den lille gossen utsträcka sina armar efter modren så upröras ännu häftigare våra mänskliga känslor och vi sjunka i bedröfvese. Blott förgängliga delen är oss ännu näraAnden är i höjden. Själen hennes är icke mera här nere. Flyten då sakta i tårar! Men du ljusens fader mildre den bittra saknaden och inse oss mer och mer nära det lyckliga landet hvarnest vi skall återse allt hvad Vi uti grafven förlorat Sofve hon i frid och ro etc.

Brudgummen närvarande och å hennes vägnar fadren, gifvande sitt bifall till äktenskapet. Ej slägt med hvarandra och ingendera hafvande hinderlig sjukdom. Utom Pastoratet ej någonsin Mantalskrifne.