Efter Niels Simonssons död 1719 avstod änkan först gården till dottern Martha och svärsonen David Busch. Den andra dottern Inger var då ännu inte gift, varför svågern blev förmyndare för henne. Brodern Jonas Wallin, som var skeppare, hade blivit dömd till dryga böter för smuggling av tobak. För att slippa betala dessa hade han rymt till Norge. Familjens egendom, som ännu inte hade skiftats efter faderns död, hade emellertid blivit ”sequesterad” (belagd med kvarstad). Möjligen berodde detta även på bristande betalning av skatt för Långön - se proto- koll från Inlands Södre härads höstting den 10 november 1729. David Busch försökte nu som för- myndare hjälpa svägerskan Inger att få ut sitt arv.David Busch innehade Korsviken under 1720talet. Han tvingades emellertid att mot inteckningar i gården ta stora lån - först av gästgivaren i Tjuvkil Anders Hansson och sedan av Lars Trulsson på Bä- rekullen och Oluf Elofsson i Prästegården på Klå
- verön - se protokoll från häradstingen den 19/10 1726, 3/2 1727 och 12/11 1729. Vid sommartinget 1731 blev han av någon anledning fråndömd gården och ny ägare blev Jöns Kihlman - en son till nyss nämnde Anders Hansson i Tjuvkil.Jöns brev alltså ägare till Korsviken 1731 och på något sätt lyckades han även utmanövrera hustruns syster och broder och bli ägare till Stenungsön. Familjen torde ha varit bosatt på det senare stället, eftersom han i ett stort antal tingsprotokol
l i Nordre härad omnämns som ”liquidationscommissarie” och bosatt på Stenungsön. Det är oklart vad denna titel innebar, men han framträdde som den här bygdens försvarsadvokat och var flitigt anlitad som sådan.År 1754 sålde Jöns Kihlman och Inger Wallin Korsviken till de båda bönderna från Tjörn Lars Dyresson och Jon Carlsson för 4100 daher Smt. Den 31 oktober samma år uppvisade Jöns Kihlman de båda köparnas förskrivning på återstående köpe- skillinge
n 3800 dahler Smt. Som säkerhet hade köparna ställt sina ägande gårdar på Tjörn - Koballa 1⁄2 och Olsby Wästergården 1⁄4 i Stenkyrka socken på Tjörn.
