Kol Sverkersson var utomäktenskaplig son till tidigare kungen Sverker den äldre, och halvbror till bl a föregående kung Karl Sverkersson och Burislev Sverkersson. Kol gjorde tillsammans med Burislev anspråk på den svenska kronan mellan 1167 och 1172 efter att Knut Eriksson hade dödat den äldsta brodern Karl och installerat sig själv som kung. Kol omnämns i västgötalagen som Kol Konung och också i ett senare brev från påven där det klagas på att "den slemme Eriks son" (Knut Eriksson) försöker lansera fadern (Erik den helige) som helgon. Förmodligen hade Kol och Burislev under en period makten över vissa delar av det vi idag kallar Sverige.