Kungadottern Margareta Fredkulla föddes någon gång mot slutet av 1000-talet och hade kung Inge Stenkilsson d.ä. till far.Sitt tillnamn Friðkolla, fredkulla, fick hon efter att fadern gift bort henne med den norske vikingakungen Magnus Barfot för att besegla överenskommelsen om fred och gräns mellan Norge och Svitjod i Kungahälla år 1101.
Magnus Barfot som nog kan sägas ha varit den siste vikingen for om våren efter bröllopet iväg på nya härnadståg till öarna i västerled. Där dog han på hösten 1103, osäkert är om de hann få några barn ihop. En Öjstein nämns ibland som en möjlig son
, vars vidare öde i så fall är okänt.
Tillbaka
Efter Magnus död stannade inte Margareta i Norge utan verkar istället ha lämnat landet landet i en väldig hast. Man har spekulerat över huruvida hon nu ville dra nytta av sin status som kungadotter och änkedrottning, men mer troligt är att pappa I
nge hade mer än ett finger med i spelet då hon år 1104 kom att äkta den nye kungen i Danmark, Niels, en son till Svend Estridsen. Även Danmark hade ju gräns mot Sverige...
Margaretas plötsliga lämnande av Norge verkar ha efterlämnat en misstämning och kanske också ondsint ryktesmakeri i landet. I en norsk helgonkrönika står att man misstänkte Margareta för att ha rövat bort de jordiska resterna av Nordens första hel
gon, Olav den helige. Denna oerhört dyrbara relik menades hon ha tagit med sig till Danmark, vilket dock aldrig bekräftats. Mer troligt är att detta var ett uttryck av vanmakten över att Margaretas förläning Dalsland nu inte stannade i Norge.