I en samtida isländsk notis anges att han utnämndes till jarl, när han blott var en vinter gammal, en ”byxlös jarl”, som efterträdare till morfadern, Birger Brosa.
I tre år bar Johan "den unge" kungatiteln företrädd av förmyndare. Han kröntes i Linköping 1219 vid 18 års ålder. Den danske kungen Valdemar försökte förhindra kröningen genom att vädja till påven. Skälet var att han ansåg sig företräda sin syster
sons intressen. Hans vädjan skapade problem.
År 1220 företog Johan ett framgångsrikt korståg till Finland och Estland. Han gjorde den gamla estniska fästningen Leal (estn. Lihula) till högkvarter och påbörjade ett missionsarbete. Johan återvände till Sverige.
De svenska trupperna i Estland överfölls en tidig morgon, 8 augusti 1220, av hedniska estländare från ön Ösel. En häftig strid utbröt varvid så gott som hela den svenska truppen nedgjordes. Under striderna dödades också den svenske jarlen Karl oc
h biskop Karl från Linköping.
Han avled av sjukdom och begravdes i Alvastra kloster. Han var ogift och den siste av den sverkerska kungaätten. Enligt Västgötalagens kungalängd, som nedtecknades ett par decennier efter Johans död, hade han varit en ”godvillig” kung, och hela la
ndet sörjde honom.
