Erik Jedvardsson *

Erik den helige Jedvardsson Kung (1150)-1160 Levde 1120-1160 Ny kung blev efter Sverker d.ä. blev Erik Jedvardsson - efter sin död kallad för Erik den helige. Eriks far föreslås till att ha varit en tempelriddare, Jedvard Knutsson Bonde, vilken skall ha varit iväg som korsriddare till Jerusalem. Namnet Jedvard tros ha en relation till England, detta enligt en tradition som berättar att att den erikska ättens ursprung finns att söka bland de engelska missionärer som kom till Västergötland någonstans runt 1000-talet. Erik den helige lär ha valts till kung omkring 1150. När Sverker d.ä. mördades 1156 blev Erik också kung över resten av riket. I och med sitt gifte med Kristina Järnsida Björnsdotter, en dotter till danske medkungen Erik Jedvardsson Harald Kesjas son Björn Järnsida som skall ha stupat i slaget vid Fotevik 1134 och dotterdotter till Inge d.ä. och drottning Helena, kom Erik att äga ett flertal gods i Västergötland, bl.a. Gate i Eriksberg där Erik och senare sonen Knut lät uppfö ra en kyrka och möjligen även ett kloster. Paret fick tillsammans barnen Knut, Katarina som gifte sig med den norske stormannen Nils Blake, Margareta som kom att gifta sig med norske kungen Sverre Sigurdsson och så Filip som skulle komma att bli far till Holmger Filipsson, Knut Långes far . Erik tros haft en bror vid namn Joar, vilken möjligen kan ha varit en stamfar till ätten Blå som Joar blå som år 1250 tog Birger Jarl i örat skall ha tillhört. Tillsammans med biskop Henrik genomförde Erik Jedvardsson det första korståget till Österland, nuvarande Finland, tidsmässigt förlagt till någon gång under åren 1155-1157. Så dags vet man att Sverige fått fotfäste i Österland. Troligt är dock at t det via vikingarnas resor funnits svenska kolonier där i åtminstone hundra år före detta första korståg. Läs också om det andra och det tredje korståget. Några år efter korståget, 1160, dödades Erik enligt Erikskrönikan av den danske prinsen Magnus Henriksson som gjorde anspråk på kronan. Ur S:t Erikslegenden: När Herrens Smorde (Erik) låg slagen på marken tillfogade de honom sår på sår, de pinade och drevo spe med den redan halvdöde, och avhöggo vanvördigt hans vördnadsvärda huvud". Påven å sin sida lär dock ha kallat honom för en rumlare som omkommit i dryckenskap... Datumet för hans död är satt till den den 18 maj, omnämnt av kung Magnus Eriksson i ett diplom skrivet i Kalmar år 1342. Trots att Erik den helige bara regerade under ett decennium har han blivit föremål för en omfattande mytbildning. Delvis som en följd av propaganda från den Erikska ätten betraktades han som ett helgon med alla möjliga goda egenskaper - han var do ck inte ensam om att få denna dyrkan. Den bilden motsägs delvis av att han och hans hustru år 1157 fördrev munkarna från Varnhems kloster, enligt traditionen för att ta tillbaka drottning Kristinas gamla familjeägor då hon var av Stenkilsätt. Efter att Varnhemsmunkarna fördrivits begav de sig till Vitsköl i Danmark där ett nytt kloster skulle uppföras. De fick dock komma tillbaka till Varnhem omkring år 1165. Erik lär också ha låtit grunda ett benediktinkloster i gamla Uppsala som ko m att fungera som domkapitel fram till 1220-talet. Det enda samtida omnämnandet som finns om kung Erik står enligt Verner Lindblom att läsa i en dansk klosternotis - där omnämns han som kung i Västergötland år 1158.