Den heliga Birgitta hade åtta barn, ett av dem var Katarina. Hon föddes 1331 och dog 1381, och blev således 50 år gammal.Katarina blev bortgift med riddaren Edgard van Kyren mot Birgittas vilja. Men äktenskapet fullbordades aldrig och Katarina förblev jungfru livet ut. Hon är således ett av de få helgon som på en och samma gång tituleras Virgo et Vidua (jungfru oc
h änka).
År 1349 reste Katarina och hennes mor Birgitta till Rom för att få påvens tillstånd att grunda en ny klosterorden i Vadstena. Väntan i Rom blev lång. Katarina fick aldrig se sin man igen. Han dog när hon hade varit några år i Rom.
Det tog ungefär 20 år innan Birgitta fick sin nya klosterorden godkänd. När Birgitta fått sin klosterregel godkänd 1370 begav sig Birgitta och hennes barn Katarina och Birger på pilgrimsfärd till det heliga landet Palestina och Jerusalem.
När de kom tillbaka till Rom dog Birgitta 1373. Då tog Katarina och hennes bror Birger Birgittas kvarlevor till Vadstena. Katarina hade en viktig roll i moderns kanonisationsprocess.
Katarina återvände 1375 till Rom, där hon senare kunde bevittna påvens definitiva återkomst från Avignon.
Efter moderns död blev Katarina Vadstenaklostrets första abbedissa. Efter sin död blev Katarina saligförklarad, 1475. Hon är inte kanoniserad men räknas ändå som helgon och har egen festdag (22 mars). Hennes attribut (kännetecken) är hinden och la
mpan. När man avbildar Katarina brukar hinden och/eller lampan finnas med, så att man lättare ska känna igen henne.
I augusti 1489 skrinlades hennes kvarlevor. De förvaras nu tillsammans med Birgittas i Vadstena klosterkyrka. Kistan är röd med förgyllda vapensköldar och står i munkkoret längst in i kyrkan.
