Gudmundur Eyjolfsson

Gudmundur den mäktige, en ättling av landnamsmannen Helge den magre var bosatt på Modruvellir i Eyjafjords hoveddal. Han finns bl.a. omnämnd i Vallaljots saga och Ljosvetningasagan. Han skildras som en härsklysten man, han är varken speciellt modig eller snabbtänkt, hans bror Einar på Tveraa, som han tidvis står i spänt förhållande till, är den långt klokare av de två, men Einar är mindre äregirig, och det blir Gudmund som kommer sig fram och blir den mäktige. För att visa sin överlägsenhet över de andra hövdingarna går han in för att visa sin status, han har ett väldigt hushåll på Modruvellir, han omger sig med högbördig ungdom, och när han gästar sina under- lydande, kommer han med ett osedvanligt stort följe. I sin ungdom skall Gudmund ha varit i Norge och tjänat Haakon jarl, berättas det i Ljosvetningasagan. Även kungasagan nämner Gudmund, den blinde kung Rörek bodde hos honom en vinter, och Olav den helige skall ha kallat honom sin vän. Enligt Snorre tillhörde Gudmund de tillmötesgående, då kungen önskade att få Grimsey (Utanför Islands nordkust)- det var Einar på Tveraa som insåg faran med att avstå ön. Sonsons son av Gudmund var Holarbiskopen Ketill (d 1145), som efter sitt eget utsago måste kämpa mot ett farligt arv "Modruvellingernes vildsind og overmod". Sondotterson av Gudmund var Sämund frode. Från Gudmund härstammar även Hvamm-Sturla, Snorres far. Källa: Norski biografiskt lexikon.