Bengt Månsson *

Waldenström förekommer, så vitt hitintills är känt, för första gången i Göteborgs gymnasii matrikel för 1690 (för Christiern Bengtsson Waldenström, f. 1677, d. 1703) och därnäst i rekommendation av 27/1 1691 för Anders Bengtsson Waldenström. På samma gång som han antogo även hans syskon detta namn. Ursprunget härtill kan ej med visshet uppgivas. Att det burits förut av släkten i äldre tider samt att det endast varit bortlagt av deras fader, Bengt Månsson -- och sådant var ej alldeles ovanligt på den tiden -- därför har ännu ej något bevis vunnits. Möjligen kan det hava något sammanhang med det signet, som hans fader, Bengt Månsson, begagnade allt ifrån 1668, och som innehöll ett träd (därförut begagnade han ett med en sjöfågel) samt hans eget med sköld och hjälm, vilket i skölden hade flera träd (Wald) med förbiflytande ström och på hjälmen en halv uppstående hjort, vilket sålunda överensstämmer med namnet. Men om detta signet brukades fore namnets antagande är ovisst. (Enl. G. F. Waldenström, Genealogi och biografier över släkten Waldenström, Sthlm 1903.) Bengt Månsson (o. 1637-1712), son till Måns, var född i Sverige omkring 1637. Han kom i kronans tjänst 1657 och nämns första gången 1664, då han tjänstgjorde hos kronofogden i Sunnerviken, Gudmund Pederson. I september 1664 utnämndes han till länsman i Lane härad av Sunnerviken och erhöll då Lystaskogen i Bäve socken som bo stalle.Av följande utdrag ur Lane härads dombok for 13/8 1666 framgår att hans tjänstgöring ej alltid var av fredlig natur: "Länsmannen Bengt Månsson andrager att han och nämndemannen Nils Påskesson samt fogdekarlen Anders Bengtssen kommo till Bönneröd varest Mårten Davidssen bor, och gav Mårten dem onde ord, när de krovo (krävde) honom Kronans resterande rättighet, ha de dörren tillsluten, när de sade till Mårten, om han icke upplåter därren, vill han låta upp henne (dörren), då springer Mårten till en stör och höll honom, där med slog Anders Bengtssen till honom och länsmannen drog ut sitt svärd och ville värja sig, i Olofs stuga tog Mårten länsmannen i håret, frågade vi (hur) han tog pantepenningen en ort (äldre sv. silvermynt 1/4 daler) till Lauritsmännen och fogdekarlen tillsammans: Mårten sade att länsmannen och Anders slog honom först och ingen stör tog han att värja sig med, förrän han av dem blev slagen och jagad kring husen: Sven Andersson i Bräcke vittnade, han satt och timrade ett hus, såg då intet att Mårten hade någon stör i handen, förrän han kom omkring huset tog han en grankvist i handen och Mårtens broder Rasmus bad honom värja sig: Rätten prövade nogsamt att Mårten i förstone hade givit länsmannen en ond mun och slemma ord, därav detta parlament (meningsutbyte) yppade sig: Ty sakfälldes Mårten att bota en mark silver till kronan och lovade en annan gång därför taga sig till vara."1665 gifte han sig med Helena Andersdotter, dotter till avlidne råd- och handelsmannen i Uddevalla Anders Rasmussen. Denne var en av Uddevallas mera förmögna borgare. Av hans många hus och tomter i staden tilldelades dottern Helena gården nr 25 vi d Långgatan.Med bibehållande av sin länsmanstjänst utnämndes Bengt Månsson 1671 (möjligen redan 1670) till postmästare i Uddevalla vilken befattning han inne hade till 1687, då han utnämndes till kronofogde i Norrviken. När svågern Anders Rasmussen omkring 1673 flyttade till Norge, synes Bengt Månsson ha köpt hans gård nr 11 vid Långgatan, där han bodde från 1666 till 1690, då den förstördes vid den stora eldsväda, som lade större delen av Uddevalla i aska. Då kriget utbröt med Danmark, och Gyldenlöwe (U. F. Gyldenlöwe 1638 1704, dansk stathållare i Norge) 1677 besatte Sunnerviken och Uddevalla, ingick Bengt Månsson som kvartermästare vid Närkes och Skaraborgs läns sjättingar och tjänstgjorde som såd an till krigets slut hösten 1679.Under tiden skövlades hans egendom i Uddevalla och hans hustru, Helena Andersdotter, som bodde kvar där avled. Även gården Ramseröd i Bäve socken, som han inköpt 1674 blev illa medfaren av danskarnas härjningar. Efter krigets slut utnämndes Beng t Månsson 1680 till häradsskrivare i Norrviken. ,Hans lön som häradsskrivare uppgick till 150 daler silvermynt och dessutom erhöll han gården Rellen som bostalle. Gården hade dock blivit uppbränd under danska kriget och därför bodde han kvar i Uddevalla. l slutet av 1680 ingick han nytt äktenska p med Dorotea Brems, dotter till borgaren och ägaren av gården nr 6 vid Långgatan i Uddevalla, Mathias Nielsen Brems och Marta Larsdotter. Om Marta Larsdotter berättas att hon var en mycket manhaftig kvinna, som ofta hade mål före i rådsturätten, både som kärande och svarande.Då häradshövdingetjänsten skulle tillsättas efter avlidne Johan Larsson Wetterman, rekommenderade landshövdingen von Schonleben Anders Börjesson, kronofogde i Norrviken till denna tjanst, ävensom Bengt Månsson till Anders Börjessons efterträdare. I skrivelse härom av 22/8 1687 till generalguvernören Rutger von Ascheberg yttrar landshövdingen följande: ". . . I det övriga och på den händelse att han Börjesson obtinerar (uppnår) min önskelig befordran, åligger jag med all ödmjuk och hörsam skyldighet, giva förslag till befallningsmanstjänsten på någon annan skicklig person; alltså emedan den tide n jag har om betjånternas kapacitet och skicklighet mig nogsamt gjort underrättad finner jag till successionen av denna befallningsmans tjänst, helst i en så avlagsen ort, som om all dess natur och egenskap till Kungl. Maj:ts tjänst och undersåtars tillstånd ingen haver bättre kunskap förvarvat,än den där nu för tiden varande häradsskrivaren Bengt Månsson, vilken ej allenast allt sedan sista freden flöt (slöts) har denna sin tjänst med synnerlig flit, tro- och redlighet betjänt, utan har och med befallningsmannen där han årligen strävat , kunna i landskontoret till kamreraren vara den första, som deras räkningar inlevererat, och det efter förra årets slut i Januari månad avdet följande. Sedan är han och dess vederlikar den äldsta infödd svenske landsbetjanten nu for tiden har i lanet, da han fore kriget tjänt för lansman och uppbördsman och stora Kungl. Majt;s uppbörder varit under händer förtrott, och gjort rikti g räkning före, där till med så snart sista kriget begyntes, och de norska här inföll, kvitterade (kvarlämnade) sitt hus och hem, hustru och barn och all egendom i Uddevalla, och tog tjänst under Kungl. Majt:s militie för kvartermästare under Narkes och Skaraborgs lans sjattingar, darvid han framhärdade (förblev) till frid blev, och emellertid under pågående krig hans hustru dödde och hela dess fattiga hus av fienden berövat, så att han synes nogsamt böra ihagkommas med någon god befordran, vartill hos Eders Excellens jag i honom i bästa mattan vill hava rekommenderat." Hans kronofogdefullmakt utfärdades av kammarkollegium 1/9 1687. Lönen utgjorde 300 daler silvermynt, jämte bostallet Wettelanda i Skee socken, dit han flyttade fran Uddevalla 1690. Hans cautionister (borgensman) var Rasmus Christoffersson och Han s Persson, båda borgare i Uddevalla, bägge besläktademed Bengt Månsson. Genom sitt läge utmed norska gränsen, var Norrvikens fögderi då för tiden ett av de mest oroliga och svårskötta i hela riket, utsatt för fientliga anfall från Norge vid de ofta förekommande krigen med Danmark. På grund av den penningbrist som uppstod genom Karl XIl:s ständiga krig var det ofta svårt för statens tjänstemaän att få ut sina löner. Under åren 1700 till 1706 utbetalades aldrig mer än halva beloppen. Bengt Månsson hade en fordran på 1050 dale r silvermynt innestående hos kronan, vilket belopp aldrig utbeta lades till honom och ännu 1739 hade hans arvingar ej erhållit några pengar.1703 förvärvade han frälsegårdarna Böö och Skiär sörgård i Skee socken, samt Korsnäs nedergård med tillhörande Burholmen i Tjärnö socken, för 380 daler silvermynt av handlanden Arvid Lindberg i Uddevalla. Av sina gårdar i Uddevalla - av vilka han fick nr 25 vid Långgatan med sin första hustru - hade han redan före 1696 sålt nr 11 vid Långgatan till sin son Anders, tullnär vid stora sjötullen, och nr 25 vid samma gata till Johan Dalkarl, kontrollo r vid stora sjotullen. Tillsammans med svagern kapten Anders Andersson sålde han även Trättebreten vid Uddevalla med dess tre bebyggda tomter till rådman Johan Bagges änka Maren Larsdotter for 200 daler silver mynt. Av sin gårdar i Uddevalla hade han under sin sista tid kvar endast nr 78 vid Nordgatan.När kriget mot Danmark utbröt 1709, hade Norrviken fientliga infall att vänta från Norge. Trots sin höga ålder deltog han i erövringen av ett fientligt skepp vid Koster. Ombord på skeppet fanns gods som tillhörde den norske generalen Hausman. Bengt Månsson fann dock att hans krafter nu var så försvagade av ålderdomen, att han under rådande förhållanden ej kunde sköta sin tjänst, varför han nu begärde sitt avsked. Med anIedning därav skrev kammarkollegium 23/3 1710 till generalguvernöre n Sjöblad:"Kollegium har bekommit herr generalguvernörens och amiralens skrivelse av 18/2 sistlidne (1710) varuti gives till känna hur som befallningsmannen i Norrviken Bengt Månsson, som i femtitre års tid varit i Kungl. Maj:ts tjänst, skall ha andragit, d et han av sin hoga åIder och tillstotande svagheter ar så avsigkommen till sina krafter, det han nu vidare ej förmår förestå samma ämbete så, som Kungl. Maj:ts tjänst fordrar, anhållandes därför om dimission(avsked) därifrån, och att han må få avträda beställningen till häradsskrivaren i samma fögderi Jonas Eriksson, som också uti 22 års tid har tjänat, och att konsekventer (följdriktigt) nu ovanbenämnde befallningsmans son, Anders Bengtsson Waldenst röm junior, må njuta succession av häradsskrivartjänsten; vilket ansökande herr guvernören och amiralen så mycket mera rekommende rar, som efter landsbokhållaren Scharps attest, daterad 13/2 sistl ( 1710), befallningsmannen Bengt Månsson skall i rätt tid alla år ha klarerat uppbörden, ochhäradsskrivaren Jonas Eriksson alltid varit den förste inne i kontoret med sine räkningar; och beträffande Anders Waldenström, sä skall han ha förvaltat faderns uppbord samt slutit några års haradsskrivarearbete, s& att han till förrattande av e n häradsskrivarebeställning skall vara skicklig. När som kollegium i anseende till allt sådant, icke allenast vill ha beviljat befallningsmannen Bengt Månsson begärd dimission (avsked) från bestöllningen, utan och atthäradsskrivaren Jonas Eriksson må succedera (efterträda ) honom däruti, samt Anders Bengtsson Waldenström bliva häradsskrivare i stället; alltså hava vi också behöriga fullmakter för desse bägge expediera låtit, vilket kollegium funnit nåådigt her r guvernören och amiralen, till hörsamt svar på dess ovanbemälte skrivelse, att lämna."Bengt Månssons avskedsansökan är daterad 23/3 1710. Sedan han tagit avsked begärde och erhöll han av tingsrätten följande attest: "Begärde den avträdande befallningsmannen Bengt Månsson tingsrättens och allmogens attestation om sitt förhållande un der den tid han befallningsmanstjänsten uti Norrvikens fögderi förvaltat haver, var på så väl nämnden som den tingssökande allmänheten sig således till svars utlät sig, att de samtliga honom betackade (tackade) för den tid de med honom haft umgänge och under hans befallning stått för den fromhet och redlighet han den allom (åt alla ) vid tillfälle har bevisat. De lämnar honom, som de icke annat kunna eller ha orsak till att göra, därfor ett gott beröm, som för hans välförhållande därvid, han meriterat och förtjänt haver."Beträffande den förlust, som tillfogats honom genom norrmännens plundring innehåller Wette härads dombok för 7/10 1711 följande: "Androg befallningsmannen Bengt Månsson ganska beklagligen för tingsrätten huruledes vid de norskas fentliga infall i vårt land, nu för en kort tid sedan en dess general, Hausman benämnd, hans hus på Wettelanda mäkta omilt spclierat och plundrat h aver, och allt hans goda, det han uti allan tid och med mycken möda församlat av spannmål, kreatur, sängkläder och allehanda husgerådssaker, honom fråntagit, jämval själva husen illa medfarit och ruinerat, fönster och dörrar sönderslagit och låsen med gångjarn borttagit, så att däruti landet ingen av fienden så illa medfaren blivit som han ej heller så stor skada lidit haver; vilket skall ha skett efter berättning, endels för det han anskaffat tvenne tunnor tjära, därmed att påtända Wettelandas bro, varigenom fienden förhindrad blev det svenska krigsfolket, så hastigt som det ville, eftersatta; endels och för det han kommando förde förlidne år, då välbemälte generals skepp har uti Koster blev av de svenske erövrat, och hans däruti befindne (befintliga) gods tillika med skeppet prisgjort, och till Kungl. Maj:ts tjänst in till amiralitetet försänt."Detta intyg var avsett att bilaggas en supplik (böneskrift) till Kungl. Maj:t, i vilken Bengt Månsson anhöll om ersättning för de förluster han lidit under kriget. Han tycks dock ej ha erhållit någon ersättning. Den 19/12 1712 slutade Bengt Månsson sin levnad och året innan, 24/2 1711, hade hustrun Dorotea Brems avlidit, de ligger bägge begravda i Skee kyrka. I sina två äktenskap hade Bengt Månsson fiorton barn, av vilka tio övelevde honom. Nordahls härad, Melleruds socken. "Cronones befallningsman öfwer Daald land, Wälbetrodde Bengt Månsson".