Erik I Haraldsson

"Erik Blodyx (no. Eirik Blodøks), d. ca 954, enligt osäkra isländska källor Harald Hårfagers son och Norges kung efter denne men fördriven av halvbrodern Håkan Adalsteinsfostre ca 935. Säkrare belagt är att E. åren kring 950 härskade i Northumberland med säte i York; samtida isländsk skaldediktning och engelska annaler är eniga därom. Den norske kungen Harald Gråfäll skall ha varit hans son. Tillnamnet påstås E. ha fått för att han dödade flera av sina bröder i samband med stridigheter under Harald Hårfagers sista år.""Under 900-talet blomstrade ett självständigt skandinaviskt rike med York i England som huvudstad, bl.a. under ledning av norrmannen Erik Blodyx. Därefter återtogs staden av anglosaxarna" (Källa: Nationalencyklopedin Multimedia 2000 © Bokförlage t Bra Böcker AB 1997-2000) "Han gifte sig med en kvinna som hette Ragnhild och var dotter till kung Erik från Jylland, Hon kallades Ragnhild den mäktige. Deras son var Erik Blodyx" "Drottning Ragnhild den mäktige levde tre vintrar sedan hon hade kommit till Norge. Efter hennes död for kung Haralds och hennes son Erik för att uppfostras i Fjordane hos härsen Tore Hroaldsson och där växte han upp" "Erik var en stor och vacker man, stark och kraftfull, en stor krigare och segersäll. Han hade ett häftigt sinne, var hård, osällskaplig och inbunden. (Harald hårfagers saga) Eriks och Gunnhilds barn var: Gamle, som var äldst, Guttorm, Harald, Ragnfred, Ragnhild, Erling, Gudröd, Sigurd sleva. Alla Eriks barn var vackra och lovande. (Harald hårfagers saga) Med sin gemål Gunnhild som är dotter till Gorm den gamle efterlämnar han emellertid många söner, och dessa finner en fristad hos sin morbror Harald Blåtand, vilken rentav adopterar den äldste av pojkarna. Från baser i Danmark gör de upprepade raid er mot Norge, där de hemsöker Håkon Adalsteinsfostre på hans gård Birkestrond på ön Frei i Nordmöre och slutligen besegrar honom i ett slag på kungsgården Fitjar på ön Stordöen utanför Hordaland. Erikssönerna - eller Gunnhildssönerna, som Snorri har för vana att kalla dem - överrumplar och innebränner även ladejarlen Sigurd på hans gård i Skatval, och därmed är också Nordnorge i deras händer. Vidare populära är de inte, ty bönderna dödar s nart två av dem i samband med olika övergrepp, men de återstående tre lyckas bryta allt motstånd och gör sig till herrar även i Viken. Tongivande bland bröderna är tydligtvis den äldste, som heter Harald med tillnamnet Gråfell (Källa: Ända från Vendelkråka, Alf Henrikson) Jarlen lade sina skepp vid land och utmärkte en äng för kung Ragnfred och valde stridsplats. Där blev det en mycket hård strid. Hakon jarl hade mycket större manskap och han segrade. Detta var på Tingsnäs, där Sogn och Hordaland möts. Kung Ragnfre d flydde till sina skepp och där föll tre hundraden män från hans manskap. Efter striden flydde kung Ragnfred från Norge. (Källa: Olav trygvasons saga, Nordiska kungasagor, Snorre Sturluson, sid 205) Enligt Gustav Heber, som refererar till Bugge, Seglade Ragnfred till Isle of Man efter att ha lämnat Norge och grundade där en kunglig dynasti. (Källa: Now Through A Glass Darkly, The history of Isle of Man, C.V.G. Young) -------------------------------------------------------------------------------- Källor 1) Espell, Tom Björnstad, Norge (webbplats) 2) Nationalencyklopedin